intjohan

Idag infann sig en sån där riktigt fin, somrig känsla i mig. För det första var vädret riktigt bra och det gör nog en del för somriga känslor. Men så gjorde jag en sommarsak som jag inte gjort på länge. Jag plockade blåbär! Med lilla mamma. I Blåbärsskogen. Kvällssolen lyste, sjön kluckade, måsarna skriade, det luktade skog, och blåbären smakade blåbär. Fin dag, fin kväll.

 

 

Eftersom det är tisdag avslutades förstås dagen med Allsång på Skansen. Tomas Ledin sjöng precis att sommaren är kort.

 

 

För övrigt har jag börjat gå på ett heltidsschema på jobbet nu, och ska så göra i fyra veckor framåt. Hittills har det känts bra, och jag känner att Tomas Ledin har rätt. Sommaren må vara kort, men det gör inte så mycket, för det kommer härliga höstar, vintrar och vårar, och sen är det sommar igen.

Idag när jag jag vaknade klockan halv 1 gjorde jag tre mackor till mig själv. Nu undrar ni säkert en sådan irrelevant sak som "varför vaknade du så sent?". För att stilla er nyfikenhet kan jag berätta att det var för jag gick till sängs halv fyra i natt (morse?). Nu undrar ni förstås ännu en irrelevant sak som "varför gick du och lade dig så sent?". Jo, för att jag ska jobba natt i natt och tänkte då att det kan vara bra att försöka vara uppe så länge som möjligt så att jag vaknar så sent som möjligt så att jag inte blir alldeles på tok för trött på jobbet. Låt mig komma till saken nu! På mina tre mackor hade jag tre olika sorters pålägg; Makrill, skinka och tomat, och skagenröra. Något jag kom på när jag stod och bredde mina mackor var att jag i huvudet bestämde mig för i vilken ordning jag skulle äta dem. Och när jag reflekterade över det kom jag fram till att jag nog alltid gjort så. Även när mackorna har samma pålägg gör jag det. Jag lägger dem i en viss ordning på tallriken och så äter jag den finaste till sist. Är jag helt ensam i världen om detta beteende eller är det vanligt förekommande?! Jag har inte en aning!

 

Såhär såg jag ut första gången jag hade jobbat natt:

 

 

...