Välkommen till min mun

Satt precis och kände rundor lite i min mun med tungan, då jag plötsligt kände något som jag inte kände igen. Jag stack in fingret i munnen för att få bekräftat om det var vad jag trodde att det kunde vara. Och det var det! En visdomstand i överkäken! Det är ett gott tecken. "Varför" kanske någon tvivlare sitter hemma och tänker. Jo, det ska jag berätta, att detta betyder att jag kanske kan få igen min glugg. Okej, jag vet att jag kanske inte borde hoppas på för mycket, men tänk om! Tänk om jag efter alla dessa år med glugg skulle kunna få bort den. Jag skulle kunna skriva en bok om det: "Vägen till mina gluggfria tänder". Visserligen har jag accepterat att mina tänder ser ut som de gör, men jag hade inte direkt blivit ledsen om gluggen försvann. Jaja, nu är det bara till att vänta och se.
Gör dig hemmastadd lille tand!

Såhär kommer det kanske bli:

FÖRE


EFTER?


Passade på att ge mig själv en tandblekning och Elin en ny hårfärg. Det här kan bli bra!


Smiling next to Linnéa and the queen

Jo minsann, jag och Linnéa har det bra som ni ser. Köpte hem muffins och scones från Espresso House, gott. Linnéa hälsar. Handtag, hej!


Tröttvarning?

Spökvarning?

Alienvarning?

20

Jag och Linnéa har pratat ett par timmar varje kväll några dagar i rad nu. En riktigt trevlig vana har det blivit. Bara för det ska jag lägga upp en gammal bild här.

2½ år sen. Gosh! Kolla vad ung jag ser ut, inte en enda rynka! Har jag väl i och för sig inte nu heller, men ni fattar grejen. Har hört att huden börjar åldras när man fyller 20, så jag får passa på att njuta av min unga icke-åldrade hud ett halvår till :)

På tal om 20 så var jag på två 20-årsfester i helgen. Alltså, den ena var väl festligare än den andra, men jorå, båda var trevliga. Det var ju dels kära Småking som fyllt 20, och sen var det kusin Evelina som, tro det eller ej, också fyllt 20. Logiskt då att båda hade 20-årsfester, eller hur??

Imorgon är det skola sen ska jag hälsa på Linnéa.
Hej svejs!


Rama lama lama ke ding a de dinga a dong

Har precis avslutat ett långt och mysigt telefonsamtal med Linnéa. Vi ska ut och resa till påsk minsann. Det ska bli så underbart mysigt. Jag längtar!


Bilden är från början av januari då Linnéa råkade ta ett litet snedsteg.

I would die for you baby, but you won't do the same

Mina veckor känns lite konstiga för tillfället. Jag har skola en dag i veckan. Jag pluggar kanske någon dag. Men vad gör jag resten av tiden? Jag träffar kompisar. Jag tränar någon gång då och då. Jag följer Top Model slaviskt.. Jag behöver ett jobb. Att bara ha en dags schemalagd tid i veckan passar inte mig. Det känns liksom bättre att ha mer planerad nyttig tid, än att till exempel sitta en dag och tänka att man ska plugga, men bara skjuta på pluggandet tills kvällen och eventuellt natten kommer. Så typiskt mig. När jag började gymnasiet tänkte jag att jag skulle bli mer diciplinerad, plugga mer. För varje ny termin tänkte jag att "den här terminen ska jag skärpa mig!" Blev det så? Nej, såklart inte! Inte ens nu när jag börjat på universitet har jag skärpt till mig. Jag tror inte att människor är oföränderliga, att man inte kan göra något åt sina mindre bra egenskaper. Men i mitt fall börjar jag undra.

Nog pratat om min pluggvanor. Jag har en bild jag känner att jag vill dela med mig av. Det måste vara min favoritbild från 2010. Jag gillar den väldigt mycket. Den är så.. speciell. Kolla här och bedöm själva.

Den togs på nyårsafton och den är underbar helt enkelt.  Vad är det som får oss att se ut på det viset? Vad betyder våra egendomliga miner? Och vad är det egentligen vi tittar på? Frågorna är många och svaren är få.

På tal om underbar, det här är min absoluta favoritlåt för tillfället, så himla fin!
http://www.youtube.com/watch?v=SR6iYWJxHqs
Bruno Mars, vilken kille!


RSS 2.0